Idag var planen att ta lite sovmorgon och sen ut och spåra upp frukosten. Jag la spåret på ett nytt ställe inte så lång härifrån. När jag gick spåret så insåg jag att jag var tvungen att korsa en stig men hoppades på att det skulle gå ändå, verkade inte vara så många som gick där. Blev väl en sådär 150m med en vinkel.

Tiger har varit energisk idag och har tyckt väldigt synd om sig själv som inte fick frukost efter morgonpromenaden (fanns nämnlingen en massa vom i spårslutet). Jag hoppades på att spåret skulle ta lite energi ur honom, men jag hade så fel. Jag försöker hålla Tigers stressnivå låg när vi spårar då han lätt blir för het och han arbetade på bra i spåret, stigen var för svår och jag fick stanna till så plockade han upp spåret igen. Men efteråt så knöt jag fast honom och plockade ner markeringarna, då blev han väldans upprörd över det och skrek efter mig, samtidigt som jag lyckades bita mig rejält i tungan och blodet bara forsade. Något förlamad av smärta så kände jag att vi nog fick sitta i skogen tillsammans och lugna ner oss innan vi försökte gå i koppel hem. Det var ett väldigt bra beslut för Tiger ville fortsätta spåra och hitta fler spår och drog en hel del, så här behövdes mitt tålamod. Det gick faktiskt riktigt bra och efter 300m så gick han som vanligt och vi kunde leka lite med kopplet som belöning. Kopplet är den roligaste leksaken vi har (utom kongen i snöre), Tiger älskar att släpa runt med mig och arbetar bra för att få kampa med kopplet. Han är förvånandsvärt duktig på att inte ta kopplet hur som helst utan bara när jag rullar upp den för kamp   Väl hemma trodde jag att han skulle sova men han behövde busa lite till innan han kunde få ro. Tiger älskar att bli jagad in i sovrummet och få busa i sängen...