Sådär nu har jag överlevt första halva veckan av smådjurskliniken. Allt har gått bra och jag tycker att alla jag pratat med har kommit in i rutinerna snabbt    För Tiger så blir det lite tråkigare, för nu har jag heldagar alla dagar utom onsdagar. Men han har skött sig bra och bara sovit när jag varit borta. Jag har också skött mig och sett till att verkligen träna lite med honom även de dagar då jag är helt klar vid åtta och bara vill sova  

Igår var vi hos sjukgymnasten för första gången. Kerstin är jätteduktig och hon klämde igenom Tiger och såg när han gick fram och tillbaka. Han går fortfarande konstigt och jag kan inte uttala mig om det blivit bättre än sist för jag kan verkligen inte se vad som är felet. Däremot tycker jag att han oftare sitter rakt med höger tassen vilket är bra.

Han tyckte inte alls om att sträcka ut höger armbåge och när vi mätte så var musklerna faktiskt 2cm mindre i omkrets på höger sidan. Kerstin kände också en liten ledfyllnad vid sidoligamentet. Så vi pratade lite och bestämde oss för att satsa på sjukgymnastiken och utvärdera den om några veckor. Självklart får vi avbryta om han blir sämre av träningen men det tror jag inte han blir. Så vi ska träna hemma med olika balans och belastningsövningar, och det ska bli riktigt roligt att träna fram flera beteenden som hjälper till med kontrollen och proprioceptionen. Sen ska vi två gånger i veckan gå i trasken, ett rullband som fylls upp med vatten. Jag köpte ett klipp-kort på tio gånger och visst svider 3000kr i studentbudgeten men det ordnar sig. Klok som jag var kryssade jag i den extra rehab försäkringen och förhoppningsvis ersätter Agria en del. Tiger fick prova trasken igår, vi fyllde inte hela vägen upp till bogen och han fick bara gå någon minut. Han tyckte det var läskigt men rörde ganska snabbt på alla benen, så riktigt duktig för att vara första gången  Första riktiga tiden är nästa onsdag.

Idag har vi tränat burlekar på djursjukhuset. Han var riktigt duktig och trots att han var lös försvann han inte iväg på annat. Det svåra för honom var att sitta kvar i buren när jag gick iväg utan att huvudet stack ut utanför buren. Jag fick backa och träna lite duration när jag stod framför buren, vi övade in och ut och så gick jag iväg när dörren till buren var stängd. På kvällen gick vi i skogen med Laban och Dori. Väl hemma fick han tugga på en stor kota med lite rökt kött kvar på *mumsigt* Jag har en riktigt nöjd kille som snarkar på golvet bredvid sängen nu