Igår provade jag att lägga ett till spår. 100meter snirklande, liggtid: 40min. blodpudding i spåret.

Tyvärr blev det så att jag var tvungen att lägga spåret där massor av andra hundar och människor gått tidigare på dagen.

Han följde lite spår där tills han hittade blodpudding, sen gick han vidare på ett annat spår. Då märkte han att han tappat bort sig och sprang paniskt framåt, men då var det som att han tog ett djupt andetag, stannade och gick tillbaka där han sist hade spåret. Efter det spårade han lugnt och metodiskt och avvek inte från mitt spår, trots alla andra spår som korsade   Jag tror poletten har trillat ner och nu ska jag öka längden på spåren lite, för han blir knappast trött av 100m. Tiger var dessutom mycket mer kontaktbar när jag avslutade spåret och han satte sig snällt bredvid spåret och åt lite godis innan vi gick vidare. Himla skönt att han blir lugnare ju längre han följer spåret. Sen försökte han fortsätta att spåra när vi gick vidare. Tror det kan vara bra att få in en nu-ska-vi-spåra signal, typ en scarf så snart som möjligt. Risken är att det gör honom uppjagad men det blir tydligare för honom NÄR han ska leta spår och när han ska sluta.

Idag har Tiger varit i trasken. Han fick skritta både långsamt och snabbt i ungefär en kvart. När vi kom in i rummet ville han gå ut och mindes mycket väl att sist var det inte så roligt där. Men efter att ha gått i trasken i någon minut så slutade han vara spänd i ansiktet och gick väldigt avslappnat och fint. Sen fönades han för första gången och var så himla duktig !! Jag tror nog att han snart kommer tycka att det är roligt att gå dit.

Nu har vi just kommit in från en två timmars promenad med Laban och Tiger har ätit MÄNGDER av snö. Och sprungit omkring som en tok. Han är absolut inte trött (!!) och ligger och tuggar på ett tuggben.